Stavas i dessa dagar, a b s t i n e n s. Det är nog först nu som det riktigt gått upp ett ljus. Det är långt till september. Det är väldigt långt borta nu. Att försöka lura sig själv med brudhockey fungerade inte ett dugg. Kvällen i allmänhet var självfallet klockren, som alltid i Leksandlandet. Det är konstigt hur man att bara genom rulla in i en helt vanlig (ja, inte vanlig då. Du förstår vad jag menar) stad, bli helt upprymd. Det är som en fristad.


Jag är såld.